Manusskrivande och kursböcker – del 3

Bodil Malmsten – Så gör jag

”Ibland flyter det på, det finns normalflyt, ett jobbflyt, ett uthållighetsflyt. Och så finns det flow. För att få flow måste personen som skriver ta sig till stället där det går att få flow. Det är det som är jobbet, att skriva sig fram till flow, det tillstånd där ord och meningar flyter på – mening ger mening, ord ger ord och det skrivna – tillfälligt – flödar på. Flow är inte inspiration. /…/ Flow är en mäktig flod, du är floden, du är vågen, du är ett med flödet, det är medvetet, omedvetet, du flyter på ytspänningen, du är spänd utan anspänning, du känner djupet under dig och det känns bra, du flyter dit du är på väg, dit du ska”, skriver Bodil Malmsten .

Jag håller med Bodil Malmsten om att för att få flow så måste man skriva på helt enkelt. Det som är viktigt för mig är att skriva dåliga meningar, bra meningar, långa meningar, korta meningar. Det vill säga skriva på och jag sparar allt jag skriver för när jag minst anar det kan jag ha nytta av en ”dålig text” – en bra text för den delen också. Att flödesskriva sida upp och sida ned för hand i ett kollegieblock är inte dumt det heller. Jag kommer att intervjua mina personer i manuset ”Kvinnorna hinsides nordanvinden” och skriva intervjuerna för hand i ett kollegieblock. Allt för att locka fram deras tankar och vad de har att förmedla till mig.

”Det här om arbetsplatsen, utrymmet, det egna rummet, dit ingen utom den som skriver får tränga sig på. Jag sitter hemma och skriver, still vid mitt arbetsbord. Inte för att jag blir lycklig av att sitta still i mitt rum, men jag vill ha det så. Var sak på sin plats. Städat och rent. Soporna sorterade och utburna. Det måste vara välstädat, ordning på det som går att få ordning på. En avskavd skåplucka, något som är sönder, solkigt och trasigt, då sipprar trasigheten in, jag vill ha det fint omkring mig, oredan inuti rår ändå ingenting på,”, skriver Bodil Malmsten.

Jag kan inte göra annat än att hålla med. För att starta upp skrivfabriken städar jag och sorterar helt oviktiga saker. Inför en deadline kände jag ett tvingande behov av att måla om arvsstolen efter morfar i en havregrå ton. Kände fortfarande ingen lust att skriva, varför jag korkade upp MP 52-flaskan och putsade upp byrån med tillhörande pigtittare. Sedan satte jag mig vid datorn och började att skriva och skrivarflytet infann sig omedelbart. På något sätt är det som en trollformel för mig att tassa omkring och städa mig i riktning mot datorn.

Det här inlägget postades i Ankis författarblogg. Bokmärk permalänken.