Där jag bor finns inga reflexpinnar

Strömavbrott, snö och duckande träd är bara några av de fenomen som dyker upp när man nyss flyttat till havet. Där de ståtliga orangegula reflexpinnarna och de tråkgråa bambupinnarna med påklistrade reflexer på har tagit slut bor jag. I den täta norrländska urskogen finns inte plats för en endaste liten reflexpinne. Det är mäktigt och fantasieggande att ratta Audin genom snötyngda träd som hänger likt pilbågar längs vägen. Får hoppas att all denna tankeverksamhet, när jag rattar min Audi, på något positivt sätt påverkar hjärnan.

Det finns i alla fall vetenskapliga bevis på att omfattande inlärning ändrar hjärnans utseende (University College London). Det visar en undersökning av blivande taxichaufförer i London. I Stockholm är det inte ovanligt att en taxichaufför inte ens hittar till Bagarmossen. Vilket jag blev varse om när jag hamnade i Nacka, sisådär 13 kilometer från den givna adressen i Bagarmossen. I London däremot är det andra krav. Där måste taxichaufförerna genomgå ett omfattande test innan de får sin licens. Endast hälften klarar provet och bland chaufförerna är inlärningen som tar 3-4 år, känd som att erövra ”the knowledge”. När våren kommer åter har jag förhoppningsvis erövrat ”the knowledge” om livet vid utkanten av asfalt och reflexpinnar.

Det här inlägget postades i Ankis författarblogg. Bokmärk permalänken.