En onödig nödvändighet

Att få ägna sig helhjärtat åt skrivandet några veckor är en överflödande lyx. Som livets grädde på moset. Att jag som arbetarbarn har rätt till ordet och dess skönhetsvärde! Att denna onödiga nödvändighet var tillgänglig också för mig. Skrivandet valde mig, och det fanns egentligen aldrig något val. Hela livet har jag ägnat stenhårt åt min livsuppgift, att identifiera mig med skrivandet. På svaret vad jag skriver blir svaret: ingenting. Det är skrivandet som är motivet.

Det här inlägget postades i Ankis författarblogg. Bokmärk permalänken.