”När ni ser ett moln stiga upp i väster, säger ni genast att det blir regn, och det blir det också. Och när ni märker att vinden blir sydlig, säger ni att det blir hett, och det blir det.”
Det här citatet är inte hämtar från någon gammal meteorologibok. Det står i självaste Bibeln, närmare bestämt i Nya testamentet Lukasevangelium 12:54-55.
Aristoteles levde i Grekland under 300-talet f Kr och betraktas som den västerländska filosofins och vetenskapens fader. Aristoteles skrev bland annan ett verk om vad som heänder i atmosfären. En av Aristoteles lärjungar, Theofrastos, skrev ned en del av prognosmetoderna.
”Om grodorna i träsken upprepar sitt entoniga och klagande upplösa sig molnen i strömmar av regn”.
Eller: ”Om spindelväven rör sig, blir det vind eller storm”.
Vad ska man då göra i ett kalltempererat skandinaviskt klimat för att spå väder?
Svaret är kanske att göra som den grevliga änkan i dikten av Anna-Maria Lenngren,
”Uppå ett gammalt slott, ett arv av gamla fäder, en skinntorr grevlig änka satt, var skral, drack ständigt te på fläder, och hade ben som spådde väder …
