Ordlina

Det var riktigt roligt att prata om romanen Fågelflykt och mitt eget författarskap. Stort tack till biblioteket och min samtalsledare Magnus Svartvall.

Hedrande att romanen Fågelflykt hamnade på samma uppslag som Poeter mot krig.

En kärv poetisk ton från Norrbotten

Fågelflykt av Anne-Christine Liinanki
Ekström & Garay

Namnet till trots var Storsien, då, en liten by i Norrbotten. Enligt Wikipedia är orten mest känd för det arbetsläger där 350 män, främst kommunister, internerades vintern 1939–1940. Det sägs ha varit ett av de värsta lägren av de många som svenska myndigheter upprättade under Andra världskrigets tidiga år och som skyndsamt sopades under mattan när den tyska krigslyckan vände.

Anne-Christine Liinankis roman Fågelflykt tar sin början då den unge Aslaks gröna ögon möter Amandas olikfärgade – ena ögat turkosblått, det andra mörkbrunt – någon gång vid 1900-talets början. Redan i denna tid pågår en konflikt med rasistiska undertoner i Storsien och brännvinsstinkande män överfaller den unge samen och låter honom försvinna i Hölandsbäckens strömmande vatten.
Amanda föder Aslaks son Elis och släktens ofta omilda gång fortsätter genom historien. Elis växer upp och möter Anna Margareta som blir hans hustru. Men då Anna Margareta dör vid dotterns födelse får Amanda åter ett barn, sondottern Anna Maria, att fostra.
Vid Andra världskrigets utbrott är flickan ännu helt ung men kär kan hon bli, i Agne som fryser i Storsiens arbetsläger och smiter till Café Undantaget, som Amanda öppnat i sin bagarstuga. Efter kriget flyttar Anna Maria, hon som ärvt farmors olikfärgade ögon, till Stockholm och gifter sig med Agne.
Deras dotter Agneta är romanens tredje huvudperson. Inte helt ung längre bor sjuksköterskan i Luleå och är gift med Lars. Äktenskapet är inte lyckligt.

Anne-Christine Liinankis ord tecknar ögonblick av liv på 240 snabblästa sidor. En kärvt poetisk ton sjunger genom berättelsen, den fångar mig från första meningen. Tonen skriver platsen, fångar miljön och de varelser, insekter och kanske framför allt fåglar som ger den liv och evig närvaro. Enstaka äldre, gärna lokala, begrepp förstärker tid och miljö, även om jag reagerar på en sked av fattigmanssilver (sic!).
I nästa tablå kan tio år ha förflutit eller mer, läsaren får fylla i bilden, kanske spegla den mot sina egna kunskaper eller erfarenheter. Den lilla historien, den personliga, strilar nämligen som en bäck invid historiens breda flod. Författaren hindrar en internerad man att resa hem och begrava sin far som dödats i terrorattentatet mot Norrskensflamman 1940. I vår nära tid ekar flyktingarna som reste över Medelhavet, vandrade upp genom Europa och fyllde norrgående tåg i hopp om fred och nya hem; volontären Agneta kokar kaffe och tänker på sin far, han som också klev av ett tåg. Metoo är däremot inte fäst i någon särskild punkt i tiden, möjligen i den mån att skammen nu äntligen lyfts från offer till förövare.

Anne-Christine Liinanki debuterade med Storsien: 100 år i en norrbottnisk by på Black Island Books 2008. Det går fortfarande att lyssna på ett utsnitt ur den prisbelönta ljudbok som kom året därpå och som visar på närheten till nu utgivna Fågelflykt. Men också visar att manuset bearbetats.
Ett gott val av författaren som ägnat de senaste tolv åren åt att utveckla sitt kreativa skrivande. Hon har en släktsaga som är väl värd att berätta på nytt.

Ann-Charlotte Sandelin

Hedrande att romanen Fågelflykt är på samma uppslag som en intervju av Åsa Larsson i tidskriften Skriva (nr 4 2021)

Jag är mycket rörd av Lars-Erik Perssons, professor i matematik, fina ord om romanen Fågelflykt.

”Dramatiskt dygn för mig. I går fick jag besök av min vän författarinnan Anne-Christine Liinanki. Hon kom med sin nya bok Fågelflykt, personligt signerad och nytryckt. Jag började läsa och blev som ett under helt uppslukad av innehållet. Jag har sedan dess sträckläst boken och är mycket rörd. Ett äventyr som beskriver de mest dramatiska händelserna över flera generationer. Varför jag blev så berörd kan nog bero på att jag påmints om avgörande händelser i mitt eget liv och min speciella relation till min fantastiska mor Dagmar (som fortfarande lever andligt och påverkar allt jag gör). Och min önskan att beskriva detta innan jag dör. Huvudpersonerna Amanda, Anna Maria och Agneta är alla fascinerande på sina vis. Deras unika kärlekshistorier med brinnande törst och kärlek till sina barn är beskrivna på ett magiskt sätt, och alltid med speciellt lockande fågelkvitter i centrum. Det enda lilla tagg jag har i hjärtat just nu är att jag heter ”Lars”, jag vill hellre vara Jonathan i slutet eller varför inte Aslak i början. Jag är chockad själv att jag så helt kan uppslukas av något annat än min fantastiska familj och min magiska matematik.”