Mister Subaru

(NSD, Kultur, torsdag 1 augusti 2013)

Det är juli och svalorna provar lågflygning över motorhuven när Mr Subaru backar ut från gården. Visst är det vackert på ön men att växla ned från stad till land har sina sidor.
Det är inte alldeles lätt att ge en färdbeskrivning som innehåller ett antal höger- och vänstersvängar i obanad terräng.
Riktpunkter såsom gamla bilvrak, soptunnor och älgtorn måste läggas till annars kör även den mest talangfulla taxichauffören vilse.

Numreringen av gatuadresserna ställer även de till med problem, då de är fastställda efter antal meter från soptunnorna i korsningen till ön.
En annan egenhet och ibland svårighet är att den södra sidan av ön bara har ojämna nummer och den norra jämna.
”Att göra det svårt för sig är enkelt, men att göra det enkelt är svårare”, tänker Mr Subaru när han morgonsömnigt rullar in mot staden.
Det finns skyltar och det finns gupp, men vägen är som vägen är eftersom det inte går att köra fort på den.
Varje morgon letar Mr Subaru febrilt efter ett nytt stort svart hål att prova lågväxeln i.
Han drömmer om att med ett bestämt tryck på pedalen lösa framkomligheten i ett svart hål som ätit sig större under natten.
Att bo på landet kräver sitt pris och krängningshämmarstagen låter illa i gupp. Men turligt nog är det ingen säkerhetsdetalj som bilprovningen bryr sig om.

En av fördelarna med att andas frisk luft – i stället för att kvävas i betongkomplex – är omtänksamheten och hjälpsamheten.
Förutom vissa timmerekipage som påstår att störst går först och kräver att mötande ska backa i nittiograderskurvor.
Redan vid vägbanken över till fastlandet möts Mr Subaru av den godhjärtade inställningen. En jeep på andra sidan väntar mindfullt tills han har sicksackat sig genom groparna och varbölderna. Mr Subaru blinkar ett glatt hej som tack.

När Mr Subaru själv väntar på att mötande bil ska passera brukar han iaktta de många sportfiskarna i viken, räkna fiskmåsarna, beundra solnedgången eller drivsnön – allt beroende på klockslag och årstid.
Eller önska sig en vägriddare, en groparnas Robin Hood. Någon som smyger sig över banken nattetid och plattar till ojämnheterna.
Men det finns hopp så länge vägbanken inte sjunkit så djupt i dyn att det finns risk för överhalning vid sydlig vind och högvatten.
Stundvis känner Mr Subaru att farten har betydelse. Att köra 30 km i timmen för att komma upp till maxfarten 80 km innan han ställer sig tillrätta på den semestertomma parkeringen får honom att drömma om autobahn.

Trots drömmen om fri hastighet genar han till centrum genom stadens Östermalm. ”Det har förmodligen blivit ett gift eller något slags missbruk att puttra på i låg fart” tänker Mr Subaru.
Ett tag trodde Mr Subaru att han hittat en hemlig och okänd väg genom staden. Tills en dag och till hans förvåning staden var avstängd och ett pärlband av bilar blev anvisade hans väg.

En del dagar när Mr Subaru tvingas stanna för järnvägsbommar tänker han stillsamt att de tåliga sniglar sig fram, de otåliga vänder och kör en annan väg.
Andra dagar längtar han efter en förstärkt front så att han kan köra igenom bommarna och krossa texten ”Kör igenom bommarna – stannas inte i spåret” som vilar på bommarnas insidor.

Gropar, järnvägsövergångar och de förhatliga timmerbilarna – allt rinner bort när Mr Subaru glider in på parkeringen i stadens centrum och får syn på fröken Tiguan. Mr Subaru ställer sig riktigt nära henne och tänker att staden definitivt har sina fördelar.
Av Anne-Christine Liinanki

Magasinet MagMA

(2009, Nr 3 och 2008, Nr 1)

Krönika – Lycka

Vad är lycka? För mig är lycka att skriva svarta bokstäver på ett vitt ark. Ideerna bubblar upp i mig. De kommer i bilder och så skrider jag till verket utan tvekan. Asfalten på Storgatans trottoarer kan plötslig förvandlas till en regnbågsallé av sprudlande ord …

Ta tag i dina författardrömmar

I september samlas stora mängder flyttfåglar innan de fortsätter sin många gånger äventyrliga resa mot sydliga breddgrader. Att resa är att göra revolt mot vardagslunken för att möta ett nytt land. Ett annat sätt att göra revolt mot den opoetiska vardagen är att börja en skrivarkurs …

NÄRA (2011, Nr 3)

Musikmeditation för fred –
Kristallskålarna hjälper oss människor att nå inre frid

Egentligen heter hon Marja Lindroth, men det är under namnet Mahima Soundweaver denna musikaliska trebarnsmamma sprider sitt budskap för fred på jorden med hjälp av vacker sång och spel på kristallskålar, trummor, skallror och bjällror. Hon vet att när vi sjunger tillsammans, ökar vår gemenskap.

 

 

Nostalgia (2010, Nr 12)

Dubbla ånglok drog sista tåget

Tag chansen och åk ångtåg tur och retur Haparanda en sista gång. ”En resa både för allmänheten och järnvägsentusiaster”, stod det i inbjudan från Malmbanans Vänner. Med på resan var 576 personer av varierande ålder. Arrangörer var Malmbanans Vänner, Norrbottens Järnvägsmuseum i samarbete med Bergslagernas Järnvägssällskap.

Att skriva filmmanus

Anne-Christine har under 2012/2013 gått kursen ”Att skriva filmmanus” i Filmpool Nords regi (Filmpool Nord). Kursen men även boken med samma namn var utformad av Fredrik Lindqvist. Kursen blev för Anne-Christine ett steg in i den svåra men otroligt spännande konsten att skriva för film. Embryot till att skriva för film väcktes för flera år sedan när
Anne-Christine gick en B-kurs i skapande svenska i Umeå. Under kursen fick vi skriva en skönlitterär text som lästes och gavs kritik av blivande filmarbetare. Stärkt av den positiva kritiken blev fortsättningen kursen ”En dramatisk vecka” på Bishops Arnö. En kurs med dramatikern och dramaturgen Dennis Magnusson och inriktningen på kursen var att komma igång med att skriva för film och teater.

Under våren 2012 fick Anne-Christine hjälp av en manuscoach från Filmpool Nord att komma flera steg framåt till att utveckla ett hållbart filmmanus.

Intervju av Katja Härkönen från Filmpool Nord, år 2013

Anne-Christine Liinanki och Kenneth Taavo är två av de tio personer som gått Filmpool Nords fortsättningskurs i manusskrivande. Kursen är en del av projektet FilmArc 2.0. Alla kursdeltagare har tornedalsk anknytning och har träffats fyra gånger i Korpikylä, Kangos, Överkalix och Luleå.

Under förra helgen träffades deltagarna för sista gången i Luleå under ledning av Fredrik Lindqvist, som är kursledare. Anne-Christine, på vilket sätt har du fått stöd av Fredrik?

– Det jag som författare har uppskattat är hans engagemang vid de individuella träffarna, men även den individuella kommunikationen via mejl har varit lärorik. Fredrik kan med några ord i tal eller skrift få en att förstå vad film egentligen handlar om. Hur man ska tänka som manusförfattare helt enkelt. Det har varit ett bra upplägg för kursen. Helgsammandragningar med tid mellan att jobba med sina manus har varit mycket bra. Filmfolk som har besökt kursen har också tillfört mycket.

Du skriver kortfilmsmanus. Vad handlar det om?
– Min berättelse är en dramathriller i nutid som utspelar sig i Norrbotten – främst Luleå. Berättelsen handlar om en kvinna (sjuksköterskan Agneta Grip, 35 år) som drabbas av en hämndlysten före detta man (konsulten Lars Grip, 40 år). Lars försöker döda Agnetas nya kärlek (Matematikern, Jonatan Danielsson), vilket i sin tur leder till Lars egen undergång.

Tidigare har du skrivit böcker. Hur skiljer det sig från manusskrivandet?
–  Dialogen måste sitta och manusförfattaren bör tänka kamera hela tiden. Den röda tråden i filmmanus måste vara vattentät och karaktärernas psykologiska trovärdighet likaså. Mitt största problem har varit att älska Lars. Som författare måste man älska alla karaktärer och jag fick en rejäl fullblodspsykopat att bita i.