Kategoriarkiv: Ankis författarblogg

När du väntar på en kär vän, och hänger på räcket till ”hålet” i stora vänthallen på Stockholms central begrunda då en stund smidesräckets installationer. Mot norr ser du ett norrsken, en eskimå och en lunnefågel, en eskimåflicka och en sälkut … Fortsätt läsa →

En dag vimlade det av knallrosa Wunderbaums på min parkering. Någon mening är det med dessa tänkte jag och kom genast att tänka på Baumgarten min stränge tyskalärare. Nåväl, hursomhelst: Wunderbaum eller Wunder-Baum (tyska:underträd) alternativt doftgran, är en ”pappbit” formad … Fortsätt läsa →

Under några dagar spanade jag på ett märkligt himlafenomen. Planeterna Venus och Jupiter möttes i en kosmisk långsam kyss på västerhimlen. Men bara för att därefter glida isär, vandra vidare åt var sitt håll för att vänta fyrtio år till … Fortsätt läsa →

I världsträdet Yggdrasils krona lever fyra hjortar, Dain, Dvalin, Dunemyr och Duratror, som betar av trädets blad. I toppen sitter örnen Hrästvelg. Örnen skapar vind genom att slå med vingarna. I trädet finns även tuppen Gyllenkam som räknar. Ekorren Ratatosk … Fortsätt läsa →

Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min arbetsdag. Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din levande värme. Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag undrar bara, … Fortsätt läsa →

Ande. Harmoni. Tanke. Sceneri. Pensel. Tusch. – Ching Hao –

Henrik David Thoreau funderade mycket kring dagboksskrivandets ”psykologi”. Ett råd av Thoreau var vikten av att med några ord beskriva väder eller rättare sagt karaktären av dagen, det ökar både känslan och förståelsen av texten. Om dagens himmel var åskhotande … Fortsätt läsa →

Att följa årstiderna här vid kusten är fantastiskt. Och det skiljer sig verkligen under året – ljuset, havet, fåglarna, allt förändras, men landskapets skönhet lika närvarande, magisk. Frostrosor. Sprickor i isen. Bärighet. Vindbrunnar. Slukhål. Isens tjocklek talar inte alltid om … Fortsätt läsa →

Att få ägna sig helhjärtat åt skrivandet några veckor är en överflödande lyx. Som livets grädde på moset. Att jag som arbetarbarn har rätt till ordet och dess skönhetsvärde! Att denna onödiga nödvändighet var tillgänglig också för mig. Skrivandet valde … Fortsätt läsa →

Har besökt en vulkanö, och solat vid stranden. Att fötterna blir svarta av lavasand gör ingenting, men lavabergen i fjärran ser ut som om en jätte ligger och sover på rygg. Stillsamt vilande, men jag hoppas att jätten aldrig reser … Fortsätt läsa →