Ute lyser en iskall halvmåne

Ute lyser en iskall halvmåne, med halo, en sorts gloria. Det är vindstilla. Kallt visst. Kylan kryper snabbt genom stumpbyxorna – men är ändå något av en besvikelse. Spottet fryser inte när det når marken. Det händer inget särskilt om man pinkar förutom att det ångar mycket.

 

Det här inlägget postades i Ankis författarblogg. Bokmärk permalänken.