På den gotländska savannen strövar inga gaseller eller lejon, men rabbisarna och de frigående korna har hittat sitt paradis. De små spridda enbuskarna bildar spöklika silhuetter i skymning och gryning. Ute mot udden sticker fyrtornet upp sin stöddiga kroppsbyggnad och spejar ut över den steniga och vågskummande stranden. Rakt österut över havet till närmaste land är det nästan etthundra sjömil.
Så långt når inget fyrljus.
På natten när fyren i När blickar sina intervaller är omgivningarna mystiska och det är inte alls konstigt att Andrej Tarkovskij spelade in filmen Offret vid fyren längst ut på Närsholmen.
När du tycker att kvällsljuset över de flacka, kobetande markerna är magiskt. Betänkt då att det en gång i tiden fanns både jättar och troll här, och platsen känns med ens som en scen ur August Strindbergs Hemsöborna.
” Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen”.
