Även den siste fyrmästaren vid Närs fyr på Gotland fick ta emot folk som längtade västerut. En kväll i början av april 1961 såg han en båt, som senare visade sig vara en rysk roddbåt stanna utanför fyren i mörkret. Mannen på båten kom iland och begärde att få stanna. Myndigheterna kopplades in och det hela avvecklades i lugn och ro. Vid Slite kunde det ryska fartyget nästa dag återgå till hemlandet utan sin ordinarie chef.
Historien kunde ha varit slut här, men nyfiken som jag är lusläste jag dagböcker från fyren i När. Rapport från familjen Carlsson den 29 juni 2003:
”Idag den 29 juni kl 11:45 precis innan vi skulle lämna fyrplatsen kom det en taxi med en amerikansk författarinna. Hennes son hade arbetat ihop med en rysk avhoppare. Han hade arbetat på ett ryskt krigsfartyg som sjökapten. 1961 när fartyget var utanför Närsholmen hade han på natten när besättningen sov, flytt i en roddbåt. Fyrmästaren på När hade tagit hand om honom och fört honom till Hemsepolisen. CIA hade tagit honom från Stockholm till USA på grund av att han hade värdefulla uppgifter att lämna. I USA bodde han resten av sitt liv, kringresande av rädsla för KGB som antingen hade dödat honom eller gett honom livstid i Sibirien.
Den amerikanska damen var så fascinerad av hans öde. Hon har under sju års tid rest i hans fotspår. Sista anhalten var Närsholmen, och hit kom hon i Gutetaxi. Vi bjöd in henne i huset och vi visade henne de dokument som finns här. Hon berättade att ryssen dog år 2000.
Vi har ingen aning om vad den amerikanska författarinnan heter eller vad boken heter, men det var en spännande berättelse”
