Ordlina

Din röst och dina steg faller mjuka som dagg på min arbetsdag.
Där jag sitter är det vår i luften omkring mig av din levande värme.
Du blommar i min tanke, du blommar i mitt blod, och jag undrar bara,
att inte mina lyckliga händer slår ut i tunna rosor.

Nu sluter sig vardagens rymd kring oss två, lik en len lätt dimma.
Är du rädd för att bli fånge, är du rädd att drunkna i det gråa?

Var inte rädd: i vardagens innersta,
i alla livs hjärta,
brinner med stilla nynnande lågor en djup, hemlig helg.

-Karin Boye –

Ande. Harmoni. Tanke. Sceneri. Pensel. Tusch.

– Ching Hao –

Henrik David Thoreau funderade mycket kring dagboksskrivandets ”psykologi”. Ett råd av Thoreau var vikten av att med några ord beskriva väder eller rättare sagt karaktären av dagen, det ökar både känslan och förståelsen av texten. Om dagens himmel var åskhotande eller molnfri och klar ger ju en betydelsefull stämton åt hela berättelsen. Dagen då regnbågen kom till Luleå var en tjugo grader kall dag i februari, och dagens stämton var förundran.

Att följa årstiderna här vid kusten är fantastiskt. Och det skiljer sig verkligen under året – ljuset, havet, fåglarna, allt förändras, men landskapets skönhet lika närvarande, magisk. Frostrosor. Sprickor i isen. Bärighet. Vindbrunnar. Slukhål.

Isens tjocklek talar inte alltid om dess bärighet. Hur tjock isen måste vara beror på istyp och iskvalitet. Just i år får skotrarna fegt hålla sig vid kanten, för höstens stormar har pumpat upp saltvatten från söder, och saltis måste vara betydligt tjockare än sötis för att bära.

Att få vara här, höra fåglarna sjunga, se solnedgången i havet eller lära sig något nytt jag tidigare inte lagt märke till. Underbart helt enkelt!

Att få ägna sig helhjärtat åt skrivandet några veckor är en överflödande lyx. Som livets grädde på moset. Att jag som arbetarbarn har rätt till ordet och dess skönhetsvärde! Att denna onödiga nödvändighet var tillgänglig också för mig. Skrivandet valde mig, och det fanns egentligen aldrig något val. Hela livet har jag ägnat stenhårt åt min livsuppgift, att identifiera mig med skrivandet. På svaret vad jag skriver blir svaret: ingenting. Det är skrivandet som är motivet.

Har besökt en vulkanö, och solat vid stranden. Att fötterna blir svarta av lavasand gör ingenting, men lavabergen i fjärran ser ut som om en jätte ligger och sover på rygg. Stillsamt vilande, men jag hoppas att jätten aldrig reser sig upp.

Vulkanöar är inte speciellt vackra, om inte människor planterat tulpanträd, pelargonior, palmer längs autostradorna. Lavagrått kantat med knallgröna eller vita hus är möjligen vackert. Det är i alla fall härligt att stoppa tiden ett slag ute i Atlanten.

Trött på alla som kommer med ord, ord men inget språk for jag till den snötäckta ön. Det vilda har inga ord. De oskrivna sidorna breder ut sig åt alla håll: Jag stöter på spåren av rådjursklövar i snön. Språk men inga ord.

– Thomas Tranströmer –

”Tystnad och stillhet kommer att vara framtidens lyx”, siade stressprofessorn Marianne Frankenhauser innan sin död 2005, och utsåg tystnaden som en kommande bristvara.

Vad kan 11 minuters meditation varje dag göra för oss? En stund då vi lägger undan mobilen och stänger dörren om oss. Den mest positiva effekten av meditation är ett större lugn och självbehärskning. Yoga och meditation har gjort att jag har blivit bättre på att undvika stress. Jag har blivit mer medveten om vad jag tycker om. Jag gör klokare val och tar god tid på mig. Stearinljuset är tänt, mobilen ligger ljudlös ute i köket och jag är ensam i huset. Nu ska ingenting få störa meditationen. Men knappt har jag dragit det första långa djupa andetaget förrän tankarna kommer fladdrande. Varför har jag inte fått svar på mitt sms? När var det jag hade … Och jag måste komma ihåg att skicka … Just ja, tillbaka till meditationen. Att bara var tyst och stilla – varför kan det ibland kännas så svårt. Meditation behöver inte alltid innebära full koncentration, vardagstankar är också en del av upplevelsen. Det är varken tiden, platsen eller ens känslan som är viktig. Syftet är den stilla stunden. Om du vill prioritera stillhet så behöver du inte sätta upp orimliga mål. 11 minuter räcker gott. Det ska inte bli någon prestationsgrej. Att meditera är att vara i nuet och för en stund släppa omvärlden.

Det händer att jag vaknar mitt i natten och lyssnar till stormklockans klämtande. Piskar regnet mot östergaveln kan det betyda iskallt väder från havet. Om vinden plötsligt tystnar en decembernatt kan det betyda att den kvävts i kylans famntag och att vintern äntligen står för dörren. Det finns fortfarande en råk utanför bryggan, men vassen rasslar avvisande och havet ligger tillknäppt och tjurar. Standisen bär nätt och jämt en vilsekommen kråka, men havet trotsar tyngdlagen och ligger motsträvigt spegelblank i stormbyarna.

Klimatförändringarna förutspås ge betydligt mera nederbörd. Vid SMHI i Norrköping skapas ett nationellt kunskapscentrum för att möta risker för översvämningar, ras och skred. Jag brukar säga att yogan är min flytväst. Jag vet att när det går käpprätt åt skogen och hela havet börjar storma, då har jag åtminstone flytväst. Det betyder inte att jag slipper bli kall, livrädd och panikslagen. Men jag kommer inte att drunkna. Om det är någon gång då jag blir frustrerad över att folk inte använder sig av yogans fördelar, så är det när de går igenom svårigheter. Jag önskar att jag kunde låna ut min flytväst. Jag kan bli så ledsen över att veta att flytvästen finns där för alla om de bara väljer att ta den på sig.

Strömavbrott, snö och duckande träd är bara några av de fenomen som dyker upp när man nyss flyttat till havet. Där de ståtliga orangegula reflexpinnarna och de tråkgråa bambupinnarna med påklistrade reflexer på har tagit slut bor jag. I den täta norrländska urskogen finns inte plats för en endaste liten reflexpinne. Det är mäktigt och fantasieggande att ratta Audin genom snötyngda träd som hänger likt pilbågar längs vägen. Får hoppas att all denna tankeverksamhet, när jag rattar min Audi, på något positivt sätt påverkar hjärnan.

Det finns i alla fall vetenskapliga bevis på att omfattande inlärning ändrar hjärnans utseende (University College London). Det visar en undersökning av blivande taxichaufförer i London. I Stockholm är det inte ovanligt att en taxichaufför inte ens hittar till Bagarmossen. Vilket jag blev varse om när jag hamnade i Nacka, sisådär 13 kilometer från den givna adressen i Bagarmossen. I London däremot är det andra krav. Där måste taxichaufförerna genomgå ett omfattande test innan de får sin licens. Endast hälften klarar provet och bland chaufförerna är inlärningen som tar 3-4 år, känd som att erövra ”the knowledge”. När våren kommer åter har jag förhoppningsvis erövrat ”the knowledge” om livet vid utkanten av asfalt och reflexpinnar.