Storsien – 100 år i en norrbottnisk by

Utgiven av Black Island Books (2008)

Boken Storsien blev inläst som talbok i januari 2009 och blev utsedd av Stadsbiblioteket i Luleå till en av Årets bästa böcker 2008

Du kan självklart beställa boken Storsien- 100 år i en norrbottnisk by till ett bra pris direkt av Anne-Christine Liinanki. Mejl: anki@ordlina.se .
Boken kostar 100 kr (frakt tillkommer). Ange i beställningen om du vill ha boken signerad.

Att Anne-Christine Liinanki skrev en bok om Storsien är rätt självklart för hennes del. Hennes mor är uppvuxen i byn och moderns släkt har bott i Storsien i 200 år och i närheten av Storsien i 450 år. Byn Storsien är en idyll med ett skrämmande förflutet. Under andra världskriget internerades som mest 350 oliktänkande i ett arbetsläger i byn. Som kuriosa kan nämnas att en av de internerade var författaren Stieg Larssons morfar Severin Boström.

Anne-Christine fick en gång frågan om Storsien är en roman om en by, en familj eller ett arbetsläger. Svaret på frågan är att boken innehåller alla tre delar. I den första delen har hon hämtat en del faktauppgifter ur hennes släkting Curt Lövkvists dokumentsamling om bland annat Storsien. Men allt som hon har skrivit om har inte hänt just i Storsien.

Den andra delen handlar om arbetslägret i Storsien. Under gymnasietiden skrev Anne-Christine ett specialarbete som handlade om judeförföljelsen i Auswitch. Hon hörde redan som barn berättelser om Storsienlägret och blev mäkta förgrymmad när hon insåg att om krigets vindar blåst annorlunda så kunde lägret i Storsien lika gärna varit ett koncentrationsläger.
Släkten som läsaren får följa är inte Anne-Christines egen, utan hon författade en fiktiv släkt som knyter ihop de bägge delarna i boken.

Historien börjar med att samen Aslak träffar Amanda i den norrbottniska byn Storsien i slutet av 1800-talet. Romanen fortsätter med övergrepp, mord och slutar i nutid med Amandas barnbarnsbarn Agneta. Byn Storsien är en idyll med ett skrämmande förflutet, under andra världskriget internerades oliktänkande i ett arbetsläger i byn. Storsien-100 år i en norrbottnisk by är Anne-Christine Liinankis skönlitterära debut.

Om byn Storsien

Belägen i Kalix kommun

Storsien är Anne-Christines sommarlovs förlovade land. Storsien som likt Tolkiens Hobsala ligger himmelriket nära, är beläget 35 km utanför Kalix mellan Morjärv och Vitvattnet. Efter milsvida tigande urskogar som omgärdar Storsien i alla riktningar öppnar sig byn likt en mussla.

Det äldsta av tre kronotorp i Storsien är ”Fritjofs”. Kronotorpet ”Fritjofs” där hennes mors föräldrahem och Fritjof var hennes morfar. Avsikten med bildandet av kronotorp var att bereda möjlighet för skogsarbetare att få tillgång till bostäder och ladugårdar i närheten av sina arbetsområden. Till kronotorpen hörde även odlingsbar mark för kreatursskötsel. Avtalen som tecknades för var och en löpte i regel på 49 år och ansågs mycket fördelaktiga med låga arrenden. Byggnaderna som staten uppförde var standardmodeller.

Under andra världskrigets upprättades ett arbetsläger i Storsien. Försvaret ville isolera kommunister, agitatorer och missnöjesspridare inom det svenska försvaret. Sverige kunde när som helst bli inblandat i kriget. Avsikten var att avskilja dem långt från övrig trupp.

Storsienlägret startade i december 1939 – första omgången med 350 man och upplöstes efter marsfreden i Moskva. Lägret återupprättades igen efter överfallet på Danmark och Norge den 9 april 1940 och kvarstod till augusti månad. Under en tid så var författaren Stieg Larssons morfar Severin Boström internerad i byn.

Liknande läger men i mindre omfattning förekom i Härjedalen, Västergötland och Vindeln i Västerbotten samtliga dessa läger omfattade omkring 80 man.
Idag bor det fler hästar än människor i byn Storsien – ca 20 personer och 30 hästar i 13 gårdar.

Utdrag ur Storsien

Ankomsten

Byn är som ett diskret hål i skogstäcket. Månljuset avslöjar den vid vägen slut där gårdar ligger spridda här och där. Truppen marscherar förbi en mörklagd gård. Under några sekunder syns en centimetersmal remsa mellan fönsterkarmen och mörkläggningsgardinen. Förmodligen en hemmansägare som nyfiket gluttar fram bakom sina vinterpelargonior.

– Halt!

Agne hoppar till när tystnaden bryts av löjtnantens vrål. På ena sidan av vägen finns ett stort militärtält uppsatt. Det är väl kamouflerat och rymmer säkert ett kompani. Tvärs över vägen som går till vänster är det en bom nedfälld. På bägge sidor om vägen patrullerar vakter. De ser ut som kasernvakter i Agnes ögon. Rakryggade med kalla ögon står de på post i kylan.
Och vad vaktar de?

Bommarna öppnas och de marscherar fram som spöklika skuggor. Agne skymtar ett hus uppe på en liten höjd. På gårdsplanen finns flera militärbilar uppställda. Vid huset kommenderas de att stanna. En dörr öppnas och en lång gestalt iklädd vargskinnspäls kommer spatserande. Kaptenen, viskar någon.
Han vrålar med entonig röst:

– Mina herrar landsförrädare, ni har kommit till byn Storsien!