Jag vet, jag vet, att livet påverkas i allra högsta grad av varsel, konjunkturer, svininfluensan, och att kyckling inte är det glasklara valet på middagsbordet. Men att dra upp rotogräs som har överlevt vintern och att städa bort löv som ligger likt tunga sjok i trädgården får mig att leva upp och tro på sommaren igen. Liksom krukan med penséerna vid trappan.
Det våras och i tankarna är jag tillbaka i Thailand. Dagen falnar, himlen färgas rosa och ljuset är varmgult. Kort sagt! Jag just klivit av den öppna lilla mopedtaxin, det är varmt och svettigt. Hotellet erbjuder denna kväll en traditionell dansföreställning i trädgården som framförs av fnittrande tonårstjejer. Den traditionella dansen anses ha kommit till Thailand på fjortonhundratalet då thailändarna vann en stor seger över khmererna i Ankor, Kambodja och helt enkelt kidnappade den kungliga danstruppen. Dansarna hinner precis avsluta sin dans, och jag hinner precis att svälja den sista tuggan när regnet börjar vräka ned. När det regnar i Thailand öser det ned och du tar dig ingenstans. Lyckligtvis brukar det inte regna dygnet runt utan i en till två timmar. Jag avslutar kvällen på hotellbalkongen med att se hur horisontella blixtar lyser upp himlen. Det är ett fantastiskt skådespel, och jag studerar en kolorerad resebroschyr i blixtlampornas sken.
Nästa dag tar jag en Speed Boat till Phi Phi Islands. Vattnet är som glaciärvatten djupt turkos och träbåten plöjer genom havet som en torpedbåt. Bamboo Island, Monkey Beach, lunch på Phi Phi Don, Phi Leh Bay, Viking Cave och Maya Bay flimrar förbi bakom två gigantiska utombordsmotorer. Öarna är enormt vackra som sockertoppar i allt det blåa. Maya Bay är ön där filmen ”The Beach” spelades in. Där ligger backpackers uttröttade på stranden iförda solglasögon modell á la 80-tal omringade av kringflytande plastflaskor.
