Norrbottniska liv ensligt belägna – Recension av Jan-Olof Nyström

Recension – Norrbottens Kuriren, 13 november 2013

”NORRBOTTNISKA LIV ENSLIGT belägna är en vacker titel på en likaledes vacker bok. Det är Anne-Christine Liinanki som tillsammans med fotografen Gunnar Svedenbäck besökt några byar i Kalixtrakten och genom dem speglar det liv som trots allt levs på svensk glesbygd.
Det behöver påminnas om detta, att landsbygden inte bara dör, den lever också. Kanske, tänker man under läsningen, så som den alltid gjort. Mes tusenkonstnärens blick för vilka utkomster som är möjliga och med filosofens insikt att det materiella trots allt är underordnat. Vilket låter sig sägas, men när samhällsservicen reducerats till obetydligheter kräver vardagen dessutom järnvilja och uthållighet för att fungera.

MÖTER VI ALLTSÅ Sidalens Naturbruk i Storsien där det beryktade lägret för kommunister och andra oppositionella låg under Andra världskriget. Uppfödning av Nordsvenska hästar och utbildning av kuskar och så växtodling och annat smått och gott. Man samarbetar byarna emellan också, med sådant som midsommarbröllop i Korpikå, det gäller att se försörjning i allt.
Eller så renägare i Kalix sameby, kalvmärkning och renskiljning och ett liv som är anpassat till renens årsrytm.
I detta ligger hårt arbete, stor kunskap och försörjning. Detsamma som man gör i Taipale by, fast där föder man upp skotsk Aberdeen Angus, köttdjur på en gammal familjegård.

DEN GLESBYGD SOM  idag utvecklas i Sverige kräver förmodligen mer initiativ, större kunskap och i viss mån mera mod för att överleva i än den genomsnittliga storstaden. Skillnaden finns dessutom i den samhälleliga servicen som inte längre dikteras av ideal om att ”hela Sverige ska leva” utan mer av en slags marknadsdespoti där de mest lönsamma ska levas, övriga inte.
Norrbottniska liv ensligt belägna är en medveten motbild till både eländesskildringarna (country noir) och storstadsromantiken.
Bildmaterialet imponerar med en ganska uttalad estetik och texten håller sig inom reportagets ganska neutrala idiom. Kanske kunde man önska att de politiska krafter som en gång utgjorde landsbygdens representation för en stund skulle återvända till skildringar som den här. I en paus undan hallelujaliberalismen.
Det skulle hela samhället tjäna på, jo, storstäderna också.”
Jan-Olov Nyström

Publicerat i Bok: Norrbottniska liv ensligt belägna | Etiketter | Kommentarer inaktiverade för Norrbottniska liv ensligt belägna – Recension av Jan-Olof Nyström

Varför ägnar man ett och ett halvt år med att intervjua och fotografera människor i glesbygd?

Svaret är varken entydigt eller enkelt. Resorna där vi startat i gryningen för att resa många mil; till en hästpremiering; en kalvmärkning i rengärdet; skogsavverkning med Häst; den mystiska byn Taipale; byn som varit arbetsläger har gett mig och fotografen Gunnar Svedenbäck oförglömliga upplevelser och insikter.

Baksidestext ur boken Norrbottiska liv ensligt belägna:

Vi talar idag ofta om ”det kluvna landet”, ett Sverige med två delar som alltmer glider isär, där utvecklingen anses gå helt olika vägar. Å ena sidan de expansiva storstadsregionerna med högt tempo och snabb tillväxt. Å andra sidan landsbygd, glesbygd med avfolkning och stagnation, indragen service, arbetslöshet. Det finns gott om dystra visioner av landsbygdens framtid. Ofta blir det en ytlig beskrivning där många nyanser försvinner.
Medan storstaden beskrivs som dynamisk och föränderlig anses glesbygden stillastående, oföränderlig, tillbakablickande. Ingenting kunde var mer fel. Förändringen går lika fort i glesbygden men om den tar sig andra vägar. Här krävs det  stor kreativitet, mycket nytänkande och entreprenörskap för att skapa liv och framtid.
”Norrbottniska liv ensligt belägna” visar mycket av den idérikedom som spirar där man kanske inte förväntar sig det. Den är en modern ”folklivsskildring” och som sådan inte bara av värde i dag utan också för framtiden. Författaren och fotografen känner sin miljö väl och försöker genom bild och text gestalta modernt liv och arbete i några byar i Norrbotten. Läsaren får till exempel följa med renskötare i en skogssameby – ganska sällan skildrat i bokform – men också besöka en musikfestival och möta hästuppfödare.
Allt exempel på att framtiden i glesbygden måste mötas på många olika sätt.

 

Publicerat i Bok: Norrbottniska liv ensligt belägna | Kommentarer inaktiverade för Varför ägnar man ett och ett halvt år med att intervjua och fotografera människor i glesbygd?

Författardrömmar är till för att förverkligas – del 2

Vad kavaljeren på Ormberget inte visste var att jag hade ett frimärksstort urklipp i min plånbok. Ni vet de där små kulturannonserna som finns i Aftonbladet. På urklippet stod det Skrivlabbet och webbadressen till Medlefors Folkhögskola. Annonsen var rätt sliten för jag hade tittat på den ett antal gånger under de senaste månaderna. Det var min mors alltför tidiga bortgång som fick mig att inse att man inte har obegränsat med tid till att förverkliga drömmar. Efter julfesten så stämde jag om pianosträngarna i mitt huvud och skickade in ansökningshandlingarna till Medlefors Folkhögskola.

Publicerat i Bok: Storsien - 100 år i en norrbottnisk by | Kommentarer inaktiverade för Författardrömmar är till för att förverkligas – del 2

Jag vill vara en helikopterpilot

De flesta av oss utformar våra liv så att vi kan gå omkring på autopilot, men vi betalar ett pris för det. På samma sätt som med ett gigantiskt flygplan tar det tid att byta riktning. Vi kan inte bara vakna en morgon och säga ”Jag vill inte betala lånet på villan längre” eller ”Jag vill inte arbeta mer”.

En helikopter däremot är gjord för att kunna vända på en guldpeng. Den är väldigt praktisk gjord eftersom man kan landa på en strand vid Luleälven eller starta från stadshusets tak, men man måste också vara beredd på att hantera fyra spakar på en gång och använda både händerna och fötterna. Det som krävs är att du måste göra dig av med allt onödigt bagage, eftersom en helikopter inte kan ta så mycket last.

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för Jag vill vara en helikopterpilot

En hisnande upplevelse att tala om yoga med 20 bilder á 20 sekunder

Den 19 september talade jag på PechaKucha Night på Norrbottensteatern.Arrangemanget sker i samarbete med Centek och Svensk form.

PechaKucha är en japansk snabbpresenationsteknik där varje talare får visa 20 bilder á 20 sekunder.

Läs mer om fenomenet på PechaKuchas officiella webbplats!

Talarlistan

1. Jan Nyberg
2. Malin Lundström, om funktionsnedsatthet
3. Carl-Magnus Helgegren, om IronMan
4. Anne-Christine Liinanki, om Yoga
5. Michael Stenmark, om Japans medieindustri
6. Matilda Eriksson & Josefina Nordmark, om arkitektur
7. Leo Filson, om betong
8. Lenita Ericson, om politik
9. Pelle Lindblom, om qvantfysik

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för En hisnande upplevelse att tala om yoga med 20 bilder á 20 sekunder

Även den siste fyrmästaren

Även den siste fyrmästaren vid Närs fyr på Gotland fick ta emot folk som längtade västerut. En kväll i början av april 1961 såg han en båt, som senare visade sig vara en rysk roddbåt stanna utanför fyren i mörkret. Mannen på båten kom iland och begärde att få stanna. Myndigheterna kopplades in och det hela avvecklades i lugn och ro. Vid Slite kunde det ryska fartyget nästa dag återgå till hemlandet utan sin ordinarie chef.

Historien kunde ha varit slut här, men nyfiken som jag är lusläste jag dagböcker från fyren i När. Rapport från familjen Carlsson den 29 juni 2003:

Idag den 29 juni kl 11:45 precis innan vi skulle lämna fyrplatsen kom det en taxi med en amerikansk författarinna. Hennes son hade arbetat ihop med en rysk avhoppare. Han hade arbetat på ett ryskt krigsfartyg som sjökapten. 1961 när fartyget var utanför Närsholmen hade han på natten när besättningen sov, flytt i en roddbåt. Fyrmästaren på När hade tagit hand om honom och fört honom till Hemsepolisen. CIA hade tagit honom från Stockholm till USA på grund av att han hade värdefulla uppgifter att lämna. I USA bodde han resten av sitt liv, kringresande av rädsla för KGB som antingen hade dödat honom eller gett honom livstid i Sibirien.

Den amerikanska damen var så fascinerad av hans öde. Hon har under sju års tid rest i hans fotspår. Sista anhalten var Närsholmen, och hit kom hon i Gutetaxi. Vi bjöd in henne i huset och vi visade henne de dokument som finns här. Hon berättade att ryssen dog år 2000.

Vi har ingen aning om vad den amerikanska författarinnan heter eller vad boken heter, men det var en spännande berättelse”

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för Även den siste fyrmästaren

En säregen plats Närs fyr på Gotland

Åren under första världskriget dominerades av ett otal iakttagelser om passerande örlogsfartyg av olika slag, zeppelinare, aeroplan och ilandflutna minor. Ibland exploderade minorna så nära att rutor i lanterninen i fyren krossades. En del minor desarmerades medan andra bara lade sig till ro vid stranden.

Under andra världskriget var Närs fyr vad många flyktingar spanade efter. Många flyktingar kom iland vid fyrplatsens lilla brygga, andra landade med knapp nöd på stranden om de lyckades hålla båten flytande så länge. Flyktingtrafiken kulminerade i slutet av 1944, men pågick även fram till våren 1945. I dagarna kring fredsslutet anlände en hel båtlast med tyska militärer. Också de såg i Närs fyr västerlandets utpost mot öster.

Vid en stenletarpromenad vid Närs fyr under sommaren 2012 upptäckte jag och en vän ett mysterium. Vid en märkt sten vid havet låg ett par barnshorts, barnskor och ett par damskor i storlek 38. Inget större mysterium tycker säkert vän av ordning – men – dagen efter sågs en bil passera under natten – och – shortsen och skorna var flyttade till en plats nära vägen.

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för En säregen plats Närs fyr på Gotland

På den gotländska savannen

På den gotländska savannen strövar inga gaseller eller lejon, men rabbisarna och de frigående korna har hittat sitt paradis. De små spridda enbuskarna bildar spöklika silhuetter i skymning och gryning. Ute mot udden sticker fyrtornet upp sin stöddiga kroppsbyggnad och spejar ut över den steniga och vågskummande stranden. Rakt österut över havet till närmaste land är det nästan etthundra sjömil.

Så långt når inget fyrljus.
På natten när fyren i När blickar sina intervaller är omgivningarna mystiska och det är inte alls konstigt att Andrej Tarkovskij spelade in filmen Offret vid fyren längst ut på Närsholmen.

När du tycker att kvällsljuset över de flacka, kobetande markerna är magiskt. Betänkt då att det en gång i tiden fanns både jättar och troll här, och platsen känns med ens som en scen ur August Strindbergs Hemsöborna.

” Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem runt halsen”.

 

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för På den gotländska savannen

Summarnat bäi Närsai

Gäddu star i gyli, vassn darrar –
Summarnat

Cykel knikar, bromsar, stännar …
Säiste drupen pickadång

Flasku i ai
Gäddu slaur u döikar …
– Va fan var de?

Cykel knikar, vassn darrar –
Summarnat.

– Allan Nilsson –

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för Summarnat bäi Närsai

Vi är alla besökare

Vi är alla besökare
I denna tid, på
denna plats …
Vårt syfte är att
iaktta, lära, växa,
älska, och sedan
återvända hem

Aboriginskt Ordspråk

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för Vi är alla besökare