Ordlina

Sanningen är
som handgranater på ett hejdlöst party
träden pratar
stenarna sjunger
fiskmåsarna berättar norgehistorier

och

jag är besatt av ord
klart mångalen
när fullmånen visar sig på natthimlen
tillber jag orden

– A-C Liinanki –

En stor gräshoppa kan hoppa tjugo gånger sin egen längd. Om vi människor hade samma förmåga skulle vi kunna hoppa nästan 40 meter i ett enda hopp. Att börja med yoga betyder inte att du behöver börja med en maratonmeditation på två och en halv timme. Börja så smått med långa djupa andetag. Andas in fyll magen med luft (tänk mantrat SAT), och andas ut (tänk mantrat NAM) dra ihop magen och töm ut all luft. Andningen ska vara långsam, långsam, långsam och rytmisk.

Mantrat Sat Nam är sanskrit och betyder ”Sanning är min identitet”. Varför inte vara sann mot dig själv och unna dig själv en stressfri stund med långa djupa andetag.

Feel good. Be good. Do good.

– Yogi Bhajan –

Det behövs endast att en fågel ändrar ett beteende för att skapa en trend. En duva i Fasta började att åka T-bana till Farsta Strand för att få bättre jaktmarker. I dagsläget åker en hel skock med duvor tillsammans med den ensamma duvan på duvlinjen , Farsta – Farsta Strand, tur och retur.

Jorden kan du inte göra om.
Stilla din häftiga själ;
Endast en sak att göra;
en annan människa väl.

Men detta är redan så mycket
att själva stjärnorna ler.
En hungrande människa mindre
betyder en broder mer.

Stig Dagerman (1923-1954)

Årets vinter är den hittills grönaste. Snön lyser med sin frånvaro och på himlen utanför yogalokalen i Reimersholme kommer ljuset åter.

”Gudinnan Astrea tände en gång tusentals stjärnor på himlen för att trösta människorna. Några av stjärnorna lät hon falla till marken och bli till blommor. Det var enligt sagan så, som astrarna kom till jorden”. Vem kan motstå en trädgårdsbok innehållande sådan text. I alla fall kan jag det inte, och som bonus finns det konstnärligt utformade bilder i boken – Trädgårdsvinter av Sanna Töringe, foto Eva Lie.

Jag vet, jag vet, att livet påverkas i allra högsta grad av varsel, konjunkturer, svininfluensan, och att kyckling inte är det glasklara valet på middagsbordet. Men att dra upp rotogräs som har överlevt vintern och att städa bort löv som ligger likt tunga sjok i trädgården får mig att leva upp och tro på sommaren igen. Liksom krukan med penséerna vid trappan.

Det våras och i tankarna är jag tillbaka i Thailand. Dagen falnar, himlen färgas rosa och ljuset är varmgult. Kort sagt! Jag just klivit av den öppna lilla mopedtaxin, det är varmt och svettigt. Hotellet erbjuder denna kväll en traditionell dansföreställning i trädgården som framförs av fnittrande tonårstjejer. Den traditionella dansen anses ha kommit till Thailand på fjortonhundratalet då thailändarna vann en stor seger över khmererna i Ankor, Kambodja och helt enkelt kidnappade den kungliga danstruppen. Dansarna hinner precis avsluta sin dans, och jag hinner precis att svälja den sista tuggan när regnet börjar vräka ned. När det regnar i Thailand öser det ned och du tar dig ingenstans. Lyckligtvis brukar det inte regna dygnet runt utan i en till två timmar. Jag avslutar kvällen på hotellbalkongen med att se hur horisontella blixtar lyser upp himlen. Det är ett fantastiskt skådespel, och jag studerar en kolorerad resebroschyr i blixtlampornas sken.

Nästa dag tar jag en Speed Boat till Phi Phi Islands. Vattnet är som glaciärvatten djupt turkos och träbåten plöjer genom havet som en torpedbåt. Bamboo Island, Monkey Beach, lunch på Phi Phi Don, Phi Leh Bay, Viking Cave och Maya Bay flimrar förbi bakom två gigantiska utombordsmotorer. Öarna är enormt vackra som sockertoppar i allt det blåa. Maya Bay är ön där filmen ”The Beach” spelades in. Där ligger backpackers uttröttade på stranden iförda solglasögon modell á la 80-tal omringade av kringflytande plastflaskor.

Påsken har kommit och gått med både bra och dåligt väder. På något sätt känns påskvädret som Thailand ett häpnadsväckande land med både bra och dåliga sidor. I Thailand finns de exotiska färgerna i mängd: turkosgrönt, citrongult, orange. Inte minst vänligheten: en viktig del i buddistens vardag är att samla meriter, att göra gott helt enkelt. Solen skiner, stranden är varm och det kristallklara vattnet lockar. Du slänger ifrån dig handduken på en solstol och springer ner för ett dopp. Och solstolen är gratis.

Det finns andra mindre upplyftande upplevelser: skylten Tsunami Hazardzon, 4 m, 26 dec 04, på stranden i Ao Nang. Jag försöker att värja mig mot ordet tsunami, men utan att jag vill det får jag obehagliga associationer av den där ödesdigra dagen. Och inte minst påskens rubriker Svensk familj mitt i upplopp i Thailand, känns ledsamt. Sedan finns det en varning att utfärda: Finns det skyltar med erbjudande om ”special massage” eller ”body to body massage” så är det ingen traditionell massage utan ett förtäckt bordell.

Den röda tråden i en thailändares liv är vit. Från födelse till död närvarar man vid massvis av ceremonier, och i de flesta fall förekommer en vit tråd, eller snarare ett vitt snöre. Detta snöre ska skydda från ondska och ge god hälsa och tur. En dag snubblade jag nästan över en vit tråd som var spänd i trappan till mitt hotellrum. En buddistmunk var i full färd att välsigna hotellet, och ett vitt snöre drogs runt hotellet för att hålla onda andar borta. Jag smög mig försiktigt till poolen och döm om min förvåning när buddistmunken senare under dagen även välsignade poolbaren med ett rökelsekar.

En annan dag fick jag ett brev från receptionen:

We would like to take this opportunity to inform you about some of the local wildlife here at the hotel. As you may have noticed, the hotel is home to a number of monkeys. These animals, although fun-loving and cute to look at, have a tendency to steal items of food, and other more valuable items. They can also become aggressive when they are challenged whilst engaging in these undesirable activities;

Och när jag vaknar nästa morgon ser jag en apa värdigt klättra uppför palmen utanför hotellbalkongen på spaning efter något värdefullt att sätta tänderna i: som mina kvarglömda foppatofflor.

Då kan jag ingenting annat göra än att utbrista Mai Pen Rai (det gör inget).

Folk blir nästan förvånade när jag säger att jag aldrig varit i Thailand. För min del kom en tsunami emellan, hotellet var beställt och resan betald. Tre veckor efter tsunamin skulle planet ha lyft men katastrofen och ett bortspolat hotell fick mig att åka till Kairo istället.

När vänner eller kollegor diskuterar hotellen i Phuket eller Khao Lak känner jag mig utanför på samma sätt som när senaste såpan högljutt avhandlas under kafferasten. För mig blir resan till Ao Nang jungfrufärden till Thailand. Vi åker buss från flygplatsen i Phuket till hotellet: vi stannar endast till för att äta en bit mat och besöka en gammal, traditionell toa. Om du går på en gammal, traditionell toa finns en avlång porslinssak med fotsteg på sidorna och ett hål i mitten. Det finns endast en vattenhink för att man ska kunna rengöra sig själv och toaletten efter användandet. Vid ett besök på dylika toaletter finns det stor anledning att kontrollera att du inte har nycklar eller mobiltelefoner i fickorna. När du sätter dig på huk ramlar innehållet i fickorna lätt ut och hamnar på direkt olämpliga ställen.

Efter att ha förflyttats från 20 minusgrader till en stillastående luft som dallrar kring 35 plusgrader så längtar jag efter ett bad. Jag flipp floppar ut på den stenlagda gången i hotellet. Det är som en vandrande meditation: palmer, grönska, cikador och fågelkvitter. När jag närmar mig den cirkelrunda poolen så möts jag av skratt från sarongklädda backpackers och likbleka norrmän. Solen skiner och det kristallklara vattnet lockar. Jag slänger ifrån mig handduken på en solstol och tar ett dopp i en pool omringad av vattensprutande stenelefanter.

Då känns livet sanuk, sanuk (mycket gott)!