Stormklockans klämtande i öster

Det händer att jag vaknar mitt i natten och lyssnar till stormklockans klämtande. Piskar regnet mot östergaveln kan det betyda iskallt väder från havet. Om vinden plötsligt tystnar en decembernatt kan det betyda att den kvävts i kylans famntag och att vintern äntligen står för dörren. Det finns fortfarande en råk utanför bryggan, men vassen rasslar avvisande och havet ligger tillknäppt och tjurar. Standisen bär nätt och jämt en vilsekommen kråka, men havet trotsar tyngdlagen och ligger motsträvigt spegelblank i stormbyarna.

Klimatförändringarna förutspås ge betydligt mera nederbörd. Vid SMHI i Norrköping skapas ett nationellt kunskapscentrum för att möta risker för översvämningar, ras och skred. Jag brukar säga att yogan är min flytväst. Jag vet att när det går käpprätt åt skogen och hela havet börjar storma, då har jag åtminstone flytväst. Det betyder inte att jag slipper bli kall, livrädd och panikslagen. Men jag kommer inte att drunkna. Om det är någon gång då jag blir frustrerad över att folk inte använder sig av yogans fördelar, så är det när de går igenom svårigheter. Jag önskar att jag kunde låna ut min flytväst. Jag kan bli så ledsen över att veta att flytvästen finns där för alla om de bara väljer att ta den på sig.

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för Stormklockans klämtande i öster

Där jag bor finns inga reflexpinnar

Strömavbrott, snö och duckande träd är bara några av de fenomen som dyker upp när man nyss flyttat till havet. Där de ståtliga orangegula reflexpinnarna och de tråkgråa bambupinnarna med påklistrade reflexer på har tagit slut bor jag. I den täta norrländska urskogen finns inte plats för en endaste liten reflexpinne. Det är mäktigt och fantasieggande att ratta Audin genom snötyngda träd som hänger likt pilbågar längs vägen. Får hoppas att all denna tankeverksamhet, när jag rattar min Audi, på något positivt sätt påverkar hjärnan.

Det finns i alla fall vetenskapliga bevis på att omfattande inlärning ändrar hjärnans utseende (University College London). Det visar en undersökning av blivande taxichaufförer i London. I Stockholm är det inte ovanligt att en taxichaufför inte ens hittar till Bagarmossen. Vilket jag blev varse om när jag hamnade i Nacka, sisådär 13 kilometer från den givna adressen i Bagarmossen. I London däremot är det andra krav. Där måste taxichaufförerna genomgå ett omfattande test innan de får sin licens. Endast hälften klarar provet och bland chaufförerna är inlärningen som tar 3-4 år, känd som att erövra ”the knowledge”. När våren kommer åter har jag förhoppningsvis erövrat ”the knowledge” om livet vid utkanten av asfalt och reflexpinnar.

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för Där jag bor finns inga reflexpinnar

Sömnlöshet är en form av hjältemod

Sömnlöshet är en form av hjältemod eftersom den förvandlar varje ny dag till en strid som är förlorad i förväg, skriver den rumänske författare E M Cioran. Hos en människa med ständig sömnbrist är hjärnan uppvarvad. Det kan leda till högt blodtryck, höga blodfetter, diabetes och fetma.

Ett sätt att varva ner är att regelbundet utöva yoga. Yogaträningen stärker din kropp. Yogan stretchar och stimulerar nervsystem och meridianer. Långa djupa andetag genom vänster näsborre har en lugnande effekt på kroppen.

Det kan vara lätt att säga: -Jag är alldeles slutkörd – men strunt i det! Jag har visserligen lite känningar i hjärtat – men det går nog över! Jag vet att jag äter fel mat och att jag dricker för mycket. Listan kan göras lång.

Några enkla yogiska råd för att komma i balans: meditera regelbundet, träna dig att lyssna inåt. Ät en balanserad kost så att du håller matsmältningen i trim. Och gör yoga – helst varje dag

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för Sömnlöshet är en form av hjältemod

Vägen håller mitt hem som gisslan

Vägen är som en potatisåker som håller mitt hem som gisslan. Vintern gör sitt intåg och släpper lös en ovälkommen vind som piper och viner i alla skrevor och öppningar. Fem kubikkilometer vatten från stormen förra veckan skvalpar omkring i Bottenviken, och Östersjön har fått ett välkommet tillskott av saltvatten från Nordsjön. Östersjöns torskar jublar däremot – efter åratal av vikande population har de fått ett välkommet tillskott av saltvatten.

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för Vägen håller mitt hem som gisslan

Två sanningar

Två sanningar närmar sig varann. En kommer inifrån, en kommer utifrån och där de möts har man en chans att få se sig själv.

-Tomas Tranströmmer –

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för Två sanningar

Blommornas tankar

Man kan på goda grunder anta att dofterna är blommornas tankar.
– Harry Martinsson –

 

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för Blommornas tankar

Jag vill föra människor tillsammans

”Jag vill föra människor tillsammans så att de kan lära och vinna något av varandra”. Citatet är av Marimekkos grundare Armi Ratio, men orden kunde lika gärna ha varit avMagmas grundare Helena Jönsson. Helena arrangerade en proffsig och väl genomtänkt studieresa till Düsseldorf för kvinnors företagande. Och jag kan inte annat än att säga –

Tack! – för värdefulla kontakter och insikter.

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för Jag vill föra människor tillsammans

About the Novel Storsien

The Second Word War was a terrible tragedy and although Sweden kept a neutral position in the war the effects were felt even in the northernmost part of the country. Even in Sweden, there were internment camps for politically undesirable individuals during the war. This is in parts the topic of my book: Storsien – 100 years in a village in Norrbotten

The village Storsien which is located in the Swedish Lapland is a paradox; an idyll but with a terrible past. During the Second World War an internment camp in the village hosted up to 350 people who labored there against their will. I have myself spent many summer vacations in Storsien and I have become fully initialized and oriented in how live was in the camp during the war.

The novel portrays the cultural history of the Swedish Lapland over a hundred years. The characters in the story are fictional but the background to the story is based on over two years of research of the village Storsien and of Swedish Lapland’s cultural history.

The story starts off with the character Amanda who lives on a farm in the small village of Storsien in the 19th century. Life is tough for Amanda in a time where the people are formed by hard work. One day while tending the farm she has an unexpected meeting with a stranger, the Sami Aslak. They develop a relationship but their love is forbidden and the choice to consort with a Sami has terrible consequents for Amanda. The story goes on with murder, abuse, and internment camp.

Publicerat i Bok: Storsien - 100 år i en norrbottnisk by | Kommentarer inaktiverade för About the Novel Storsien

Den osynliga svarthalkan

Plötsligt har den fuktiga vägbanan frusit till is. Blixtsnabbt och utan förvarning. Svanarna i viken har trumpetat adjö, och jag lyssnar förgäves efter det lätt frasande ljudet när däcken rullar över fuktvåt asfalt.

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för Den osynliga svarthalkan

Auch in Schweden gab es Internierungslager

Auch in Schweden hat es während des Krieges Internierungslager für politisch missliebige Personen gegeben. Zu diesem peinlichen Kapitel in der schwedischen Geschichte hat Anne-Christine Liinanki sie jetzt niedergeschrieben. Ihr Buch heiβt schlicht. Storsien, 100 Jahre in einem Dorf in Norrbotten.

“Amanda sieht betrübt aus. Militärs. Niemals in ihrem ganzen Leben hat sie so viele Menschen gleichzeitig gesehen. Storsien ist voll von ihnen. Einige haben ängstliche Augen, einige unsichere, andere groβe und forschende. Überall diese Augen. Es ist, als seien alle Männer Schwedens in dieses Dorf gezogen.”

Die Amanda aus dem Buch könnte Anne-Christines Groβmutter Agda sein. Agda hatte eine Kleines Café im Dorf. Drothin kamen die Männer mit den ängstlichen Augen.

Das Café gibt es heute noch, eine kleine Hütte auf dem Anweswn der Groβmutter, mit drei kleinen Zimmern, darin Kamin, Backofen, Tische, Stühle und orangene Rüschengardinen:

”Groβvater hat viel darüber erzählt. Den Insassen im Lager gin ges nicht besonderes gut, sie saβen oft im Cafe und weinten, well sie Scham und Schuld fühlten”.

Die von Scham und Schuld niedergedrücken Menchen waren Kommunisten. Mütmaβliche Vaterlandsverräter, die som Schutz des Landes vom Rest der Bevölkerung zu separieren galt.

Publicerat i Ankis författarblogg | Kommentarer inaktiverade för Auch in Schweden gab es Internierungslager