Stormklockans klämtande i öster

Det händer att jag vaknar mitt i natten och lyssnar till stormklockans klämtande. Piskar regnet mot östergaveln kan det betyda iskallt väder från havet. Om vinden plötsligt tystnar en decembernatt kan det betyda att den kvävts i kylans famntag och att vintern äntligen står för dörren. Det finns fortfarande en råk utanför bryggan, men vassen rasslar avvisande och havet ligger tillknäppt och tjurar. Standisen bär nätt och jämt en vilsekommen kråka, men havet trotsar tyngdlagen och ligger motsträvigt spegelblank i stormbyarna.

Klimatförändringarna förutspås ge betydligt mera nederbörd. Vid SMHI i Norrköping skapas ett nationellt kunskapscentrum för att möta risker för översvämningar, ras och skred. Jag brukar säga att yogan är min flytväst. Jag vet att när det går käpprätt åt skogen och hela havet börjar storma, då har jag åtminstone flytväst. Det betyder inte att jag slipper bli kall, livrädd och panikslagen. Men jag kommer inte att drunkna. Om det är någon gång då jag blir frustrerad över att folk inte använder sig av yogans fördelar, så är det när de går igenom svårigheter. Jag önskar att jag kunde låna ut min flytväst. Jag kan bli så ledsen över att veta att flytvästen finns där för alla om de bara väljer att ta den på sig.

Det här inlägget postades i Ankis författarblogg. Bokmärk permalänken.