Ordlina

En kärv poetisk ton från Norrbotten

Fågelflykt av Anne-Christine Liinanki
Ekström & Garay

Namnet till trots var Storsien, då, en liten by i Norrbotten. Enligt Wikipedia är orten mest känd för det arbetsläger där 350 män, främst kommunister, internerades vintern 1939–1940. Det sägs ha varit ett av de värsta lägren av de många som svenska myndigheter upprättade under Andra världskrigets tidiga år och som skyndsamt sopades under mattan när den tyska krigslyckan vände.

Anne-Christine Liinankis roman Fågelflykt tar sin början då den unge Aslaks gröna ögon möter Amandas olikfärgade – ena ögat turkosblått, det andra mörkbrunt – någon gång vid 1900-talets början. Redan i denna tid pågår en konflikt med rasistiska undertoner i Storsien och brännvinsstinkande män överfaller den unge samen och låter honom försvinna i Hölandsbäckens strömmande vatten.
Amanda föder Aslaks son Elis och släktens ofta omilda gång fortsätter genom historien. Elis växer upp och möter Anna Margareta som blir hans hustru. Men då Anna Margareta dör vid dotterns födelse får Amanda åter ett barn, sondottern Anna Maria, att fostra.
Vid Andra världskrigets utbrott är flickan ännu helt ung men kär kan hon bli, i Agne som fryser i Storsiens arbetsläger och smiter till Café Undantaget, som Amanda öppnat i sin bagarstuga. Efter kriget flyttar Anna Maria, hon som ärvt farmors olikfärgade ögon, till Stockholm och gifter sig med Agne.
Deras dotter Agneta är romanens tredje huvudperson. Inte helt ung längre bor sjuksköterskan i Luleå och är gift med Lars. Äktenskapet är inte lyckligt.

Anne-Christine Liinankis ord tecknar ögonblick av liv på 240 snabblästa sidor. En kärvt poetisk ton sjunger genom berättelsen, den fångar mig från första meningen. Tonen skriver platsen, fångar miljön och de varelser, insekter och kanske framför allt fåglar som ger den liv och evig närvaro. Enstaka äldre, gärna lokala, begrepp förstärker tid och miljö, även om jag reagerar på en sked av fattigmanssilver (sic!).
I nästa tablå kan tio år ha förflutit eller mer, läsaren får fylla i bilden, kanske spegla den mot sina egna kunskaper eller erfarenheter. Den lilla historien, den personliga, strilar nämligen som en bäck invid historiens breda flod. Författaren hindrar en internerad man att resa hem och begrava sin far som dödats i terrorattentatet mot Norrskensflamman 1940. I vår nära tid ekar flyktingarna som reste över Medelhavet, vandrade upp genom Europa och fyllde norrgående tåg i hopp om fred och nya hem; volontären Agneta kokar kaffe och tänker på sin far, han som också klev av ett tåg. Metoo är däremot inte fäst i någon särskild punkt i tiden, möjligen i den mån att skammen nu äntligen lyfts från offer till förövare.

Anne-Christine Liinanki debuterade med Storsien: 100 år i en norrbottnisk by på Black Island Books 2008. Det går fortfarande att lyssna på ett utsnitt ur den prisbelönta ljudbok som kom året därpå och som visar på närheten till nu utgivna Fågelflykt. Men också visar att manuset bearbetats.
Ett gott val av författaren som ägnat de senaste tolv åren åt att utveckla sitt kreativa skrivande. Hon har en släktsaga som är väl värd att berätta på nytt.

Ann-Charlotte Sandelin

Hedrande att romanen Fågelflykt är på samma uppslag som en intervju av Åsa Larsson i tidskriften Skriva (nr 4 2021)

Jag är mycket rörd av Lars-Erik Perssons, professor i matematik, fina ord om romanen Fågelflykt.

”Dramatiskt dygn för mig. I går fick jag besök av min vän författarinnan Anne-Christine Liinanki. Hon kom med sin nya bok Fågelflykt, personligt signerad och nytryckt. Jag började läsa och blev som ett under helt uppslukad av innehållet. Jag har sedan dess sträckläst boken och är mycket rörd. Ett äventyr som beskriver de mest dramatiska händelserna över flera generationer. Varför jag blev så berörd kan nog bero på att jag påmints om avgörande händelser i mitt eget liv och min speciella relation till min fantastiska mor Dagmar (som fortfarande lever andligt och påverkar allt jag gör). Och min önskan att beskriva detta innan jag dör. Huvudpersonerna Amanda, Anna Maria och Agneta är alla fascinerande på sina vis. Deras unika kärlekshistorier med brinnande törst och kärlek till sina barn är beskrivna på ett magiskt sätt, och alltid med speciellt lockande fågelkvitter i centrum. Det enda lilla tagg jag har i hjärtat just nu är att jag heter ”Lars”, jag vill hellre vara Jonathan i slutet eller varför inte Aslak i början. Jag är chockad själv att jag så helt kan uppslukas av något annat än min fantastiska familj och min magiska matematik.”

Nu finns romanen Fågelflykt som E-bok. Försäljningsställen: Bokus och Adlibris.

BOKSLÄPP. Anne-Christine Liinanki debuterade 2008 med Storsien: 100 år i en norrbottnisk by. Romanen utsågs till en av Årets bästa böcker av Luleå stadsbibliotek och den lästes även in som talbok. Men författaren kände sig inte helt nöjd med sitt verk. Nu har hon gjort ett omtag och ger ut Fågelflykt på bokförlaget Ekström & Garay. Mycket har hänt med texten. Mycket har hänt med Anne-Christine.

– Innan jag började skriva … jag var ganska gammal, börjar Anne-Christine Liinanki på sin mjuka norrländska.

Gammal var hon förstås inte; allt handlar om perspektiv. Däremot hade hon en gedigen bakgrund som administratör, från starten inom Tullverket till en lång karriär i maktens korridorer i Luleå kommun. Till sist headhuntades hon till den akademiska världen.

– Som författare är man en iakttagare av individer och organisationer, ser hur allting hänger ihop. Tullverket var en manlig värld, där var bara en annan kvinna, en föregångare. När jag långt senare kom till Luleå tekniska universitet arbetade jag med matematiker, djupt tänkande men inte så sociala människor även om de kunde vara jätteroliga, säger Anne-Christine Liinanki och menar att det är där hon känt sig som mest hemma.

Det var när modern gick bort som Anne-Christine insåg att hon ville ta tag i författardrömmen och gick skrivarkurs på en folkhögskola. Några år senare tog hon universitetsexamen i retorik och kreativt skrivande samtidigt som hon romandebuterade med Storsien: 100 år i en norrbottnisk by.

Sedan dess har hon släppt reportageboken Norrbottniska liv ensligt belägna, barnboken Mångrus och nu romanen Fågelflykt.

Att göra ett omtag i stället för att gå vidare och skriva en helt ny historia måste innebära att berättelsen är mycket viktig för författaren. Storsien och trakten omkring är den plats Anne-Christines mor kommer från och där Anne-Christine tillbringat sina lov, rötterna är djupa och går flera hundra år tillbaka i tiden. Hur nära står Anne-Christine själv berättelsen om de tre huvudpersonerna, anmodern Amanda, sondottern Anna Maria och dennas dotter Agneta?

– Jag hade inget val, de här personerna pratade i mitt huvud, pockade på. Det är inte exakt min släkts historia men det utspelas på platser jag känner till. Man klär det i en annan dräkt helt enkelt. Nu känns den klar, fastslår Anne-Christine.

Redan från början strukturerade hon upp kapitlen, tänkte över vilken tid de utspelades i. Sedan byggde hon ett fiktivt släktträd och skrev slutligen en personakt för varje karaktär.

– Jag har lagt ner ganska mycket tid på fakta. Den här gången har jag fyllt på, givit personerna större eller mindre roller jämfört med tidigare.

När administratören i henne gjort sitt tar en annan sida, författarens, över. Berättelsen får liv och hon ser miljöerna, går i dem, känner dofter, färger, ser djur, fåglar, insekter.

– Jag ser personerna som från fågelperspektiv, ser dem röra sig och gå. Jag kommer närmare och hör dem prata med mig.

Fågelflykt har ett poetiskt språk, särskilt när det kommer till naturbeskrivningarna. Här och där förekommer en del dialektala uttryck.

– Det är inte som jag hittar på, det kommer naturligt när jag inom mig hör min mormor tala.

Människors livsöden hör intimt samman med och blir en del av, rentav bygger, den stora historien. Vid 1900-talets början trängdes det samiska undan av det svenska, konflikter uppstod när svenska nybyggare trängde in i renskötarnas områden och byggde sina hem med statligt stöd och skattelättnader. I romanen ser Amandas far inte med blida ögon på dotterns romans med renskötaren Aslak. Amanda sörjer men föder Aslaks son, ger honom namnet Elis. Oäktingen och halvsamen bär en tung börda som pojke.

Författaren snuddar vid hemvändande svenskamerikaner och laestadianska predikanter. Andra världskriget bryter ut och Sveriges unga män kallas in till beredskap. Det är nu byn Storsien i nuvarande Kalix kommun kliver fram i Sveriges historia; här inrättades det första arbetslägret där allt från kommunister till pacifister internerades. Det följdes av flera runt om i vårt land.

– Först invaderades byn av militärer, den ligger ju nära gränsen till Finland. Sedan kom de som sattes i lägret och skulle bygga en väg.

Lägret i Storsien stängdes efter den första krigsvintern. Men Anne-Christine Liinanki ger det en fortsättning när Amandas sondotter Anna Maria förälskar sig i en av fångarna och flyttar till honom i Stockholm efter kriget. Genom den samvetsömme Agne låter författaren oss förstå hur de som internerats bemöttes även efter att de frisläppts. Det blir Anna Maria som försörjer familjen medan Agne blandar ångest med alkohol.

Med beskrivningen av Stockholm, gatorna såväl som människorna, växer romanens synrand.

– Det jag skriver om Stockholm handlar om staden mot landet, det har jag utvecklat mera i Fågelflykt jämfört med tidigare, säger Anne-Christine som själv inte bott i Stockholm men har numera en dotter där.

Fågelflykts tredje huvudperson Agneta, Anna Marias och Agnes dotter, går mot efterkrigstidens urbaniseringsström när hon lämnar Stockholm för Norrbotten. Det är också sjuksköterskan Agneta som till slut tillåts känna både kärlek och trygghet i sitt liv.

Men världen, som i romanens början inte är större än en liten by utanför Kalix, vidgas än en gång när författaren i Fågelflykt även skrivit in flyktingvågen och Refugees Welcome-rörelsen 2015. Anne-Christine Liinanki låter Agneta ställa upp som volontär.

– Jag gick till järnvägsstationen, inte som volontär, men jag gick dit för att se. Det var som att hela världen kom till Luleå.

Anne-Christine Liinanki

Anne-Christine Liinanki är en författare med rotpålar i norr. Hennes berättelser handlar främst om naturen, samarbete och starka kvinnor. Anne-Christine är invald medlem i Författarförbundet och Författarcentrum Norr och har en universitetsexamen i svenska och retorik. En ettårig manuskurs ”Att skriva för film” i Filmpool Nords regi och två års skrivarkurser vid Medlefors folkhögskola finns på hennes CV.

Att romanen Fågelflykt tar avstamp i byn Storsien är ingen slump. Anne-Christines mor är uppvuxen i byn och hennes släkt har bott i och omkring Storsien i 450 år.

Romankaraktärerna Amanda, Anna Maria och Agneta har levt och utvecklats i Anne-Christines huvud under många år och det har krävts en hel del research för att mejsla ut de historiska perspektiven.

På Ekström & Garay: Fågelflykt (2021)